Hjärtats elektriska aktivering efter hjärtstopp

Effekt av kylbehandling på hjärtrytmrubbningar och hjärnskador. Genomförs av Rigshospitalet i samarbete med Helsingborgs Lasarett och Skånes Universitetssjukhus.

​​​​

 

Hjärtstopp utanför sjukhus är det mest allvarliga medicinska tillstånd som finns, och de få som överlever riskerar permanent hjärnskada. Vissa patienter är fortfarande medvetslösa efter återupplivning och för dessa patienter, föreskriver de nuvarande riktlinjerna att efterföljande nedkylning kan gynna patientens överlevnad och neurologiska funktion. Kylning utförs med skräddarsydda kylplattor direkt på huden och upprätthålls under 24 timmar, varefter patienten långsamt värms upp igen.

Detta förbättrar eventuellt patientens chanser att leva ett mer normalt liv efteråt. Nedkylning, även kallad terapeutisk hypotermi är förknippad med komplikationer i drygt 1/3 av patienterna, inklusive förändringar i hjärtats elektriska aktivitet och risk för hjärtrytmrubbningar. Tidsintervallen i hjärtats elektriska aktivitet och hjärtrytmens hastighet, ändras i några fall drastiskt under nedkylning. Möjligen kan dessa förändringar i hjärtats elektriska aktivitet förutsäga om patienten kommer att utveckla livshotande störningar på hjärtrytmen under nedkylning, samt hur väl hjärnfunktion återhämtar sig då patienten förhoppningsvis vaknar ur koma.

Detta projekt har etablerats i ett interregionalt samarbete i Öresundsregionen, med det övergripande målet att förbättra och effektivisera hjärtstoppsbehandlingen och öka livskvaliteten för överlevande efter hjärtstopp. Projektet bygger på ett ömsesidigt utbyte av kunskap och samordnad, gemensam datainsamling, vilket ger möjlighet att involvera många fler patienter än ett lokalt baserat projekt.

Samarbetet har bl.a. bidragit till att vi kan analysera inspelningar av hjärtfrekvensen från nästan 950 patienter som återupplivats efter hjärtstopp. Vid mycket detaljerad analys av mer än 22 miljoner hjärtslag, undersöktes om hjärtats aktivitet under nedkylning kan förutsäga risken för dödliga rubbningar i hjärtrytmen. På det sättet kan efterbehandlingen av hjärtstopp möjligtvis förbättras och förhoppningsvis kan det leda till att fler överlever.

Projektet utgör ramen för en doktorsavhandling och är en del av etableringen av Centrum för Hjärtstopp (projektet är finansierat av ERUF (Europeiska regionala utvecklingsfonden) genom EU -programmet Interreg IVA Öresund - Kattegat - Skagerrak), som förutom ovanstående syftar till att öka kunskapen om hjärtstopp genom ett systematiskt och formaliserat forskningssamarbete i Öresundsregionen.

Redaktør