Optimering av larmsystem och rutiner vid hjärtstopp

Nytt projekt ska undersöka om fler hjärtstopp kan upptäckas vid larmsamtalet och därmed rädda liv.

​​


När en person får ett hjärtstopp utanför sjukhuset, är det avgörande för överlevnaden att livsuppehållande första hjälpen påbörjas tidigt, så kallad hjärt-lungräddning (HLR).

Forskning visar att mer än hälften av de människor som ser ett hjärtstopp inträffa, men som inte påbörjar HLR, faktiskt är villiga att starta HLR på begäran av 112 larmcentralens operatör.

Det är alltså en avgörande faktor för överlevnaden att operatören på larmcentralen identifierar ett hjärtstopp, så att vägledning i HLR kan ske, samtidigt som hjälp skickas ut.

Detta projekt har därför fokus på att undersöka och identifiera skillnader i antalet identifierade hjärtstopp under larmsamtal och prehospital behandling på båda sidor av Öresund, så att man kan utbyta erfarenheter och optimera systemen.

Ju fler hjärtstopp, som kan identifieras via telefon, desto fler gånger kan HLR påbörjas.

Undersökning av antal och orsaker

​I Region Hovedstaden ska vi undersöka hur många hjärtstopp som identifieras vid 112 larmsamtalet och vilka hinder som försvårar detta. Vad kännetecknar t.ex. ett larmsamtal där hjärtstoppet inte blir identifierat?

Dessutom ska vi undersöka hur antalet identifierade hjärtstopp har påverkats av att det från maj 2011 finns vårdpersonal och ett beslutsstöd vid AMK-alarmeringscentraler (Akut Medicinskt Koordineringscenter).

I Region Skåne ska vi undersöka hur många av de cirka 700 årliga hjärtstopp där HLR påbörjas, som har blivit identiferade som hjärtstopp av SOS Alarm.

Redaktør